Historik
Ull är ett av de äldsta materialen som vi människor har nyttjat för klädnader och övriga textila produkter. Ulltyger har framställts åtminstone sedan 3000-talet f.Kr. I Sverige visar arkeologiska fynd att vi haft tamfår i ca 4000 år och under medeltiden var fårull en av de stora handelsvarorna från västeuropeiska länder.
Materialets egenskaper
Ull är fårens hår, vilket gör det till ett naturligt material med många fantastiska egenskaper. Det är värmereglerande, vilket betyder att det ger värme när det är kallt och kan samtidigt transportera bort överskottsvärme när det behövs. Ull är ett levande material som andas och anpassas till det klimat som det vistas i. Ull skiljer också ut sig genom att det håller värme även när det är blött, vilket gör det särskilt lämpligt i funktionskläder där du kan bli svettig eller blöt av vatten.
Förutom att ullen har en flamhämmande förmåga och kan avvisa smuts så har det en naturlig självrenande funktion. Detta är tack vare fettet lanolin som täcker fibern och bidrar till att hålla smuts och lukt borta.
Eftersom ull inte binder damm är det ofta bra för allergiker. Den självrenande funktionen innebär att plagg och hemtextilier av ull inte behöver tvättas särskilt ofta utan istället går det bra att hänga ut dem för vädring. Självklart kan enstaka fläckar eller dålig lukt behöva tas bort, men i övrigt bör du tvätta dina ullplagg så lite som möjligt.
Kvaliteten på fibrerna avgörs av ras, vart fåret lever och när på året som det klipptes. Ull med längre och tunnare fibrer är mindre benägna att klia mot huden, exempelvis ull från merinofåren.
Skötselråd
Dina plagg och hemtextilier av ull behöver du som sagt inte tvätta ofta. Men när du väl tvättar ylleplaggen så tänk på att vara lite extra försiktig, för även om ylletextilier är tåliga och klarar av mycket så är de känsliga när det kommer till tvätt.
Det är inte alla ylleplagg som tål att maskintvättas, en delkräver handtvätt, men om det enligt skötselråden klarar maskintvätt tänk på att välja så låg temperatur som möjligt och om din tvättmaskin har handtvätts- eller ullprogram. En av anledningarna till att ylle inte gillar maskintvätt är att vanliga tvättmedel ofta innehåller enzymer, vilket bryter ned de aminosyror som fibrerna är uppbyggda av och tar bort lanolinet som är den renande funktionen i ullfibern. Med tid så försvagar och torkar detta ut fibrerna, vilket innebär att plaggen blir mer sköra och kan få hål eller annat slitage.
Vid handtvätt är det också viktigt att inte lägga plagget i blöt allt för länge, doppa det istället ett antal gånger och vrid därefter försiktigt ur plagget innan du låter det plantorka på en handduk.
Viktigt är att komma ihåg att aldrig torktumla textilier i ylle. Då krymper de, tappar helt passformen samt blir noppiga och fula.
Produktion – internationellt och i Sverige
De största producenterna av ull kommer från Australien, Nya Zeeland och Kina. Men globalt så finns mindre produktion i flera hundra länder.
I Sverige har produktionen av ull minskat drastiskt i och med att stor del av textilindustrin försvann från landet.
Den svenska ullen har under många år slängts eller bränts upp. Ull har setts som en biprodukt till köttproduktionen och ingen har varit intresserad av den. Samtidigt har vi importerat ullprodukter från andra länder.
Tack och lov har trenden börjat vändas och nu är efterfrågan på svensk ull högre än på många år. I Norge har ull uppnått hög status och används idag i många offentliga miljöer.
I Sverige finns det ett flertal inhemska fårraser och vill du förkovra dig mer i Jämtlandsfår, Hälsingefår, Gotlandsfår och alla andra 12 svenska raser kan du läsa artikeln om svenska fårraser här.
Klimatpåverkan, kemikalier och djurhållning – saker att ta i beaktande
När du köper kläder av ull så är det några saker som du bör tänka på. Miljöpåverkan beror främst på i vilket land som ullen är producerad. Själva uppfödningen av fåren bidrar med utsläpp av växthusgaser eftersom fåren är idisslande djur som rapar, fiser och bajsar.
Ur ett klimatperspektiv så beräknas ull från får i Australien, främst merinofåren, ha ett stort klimatavtyck. Dels så klart på grund av de växthusgaser som fåren släpper ut på grund av att de är idisslande djur. Men också på grund av att många djur på en begränsad yta innebär överbetning, vilket skapar stor skada. Jorden förlorar sitt skyddande växtlager vilket i sin tur leder till ökad erosion. När jord spolas bort försvinner möjligheten för nya växter att slå rot och området blir allt kargare.
Jämför vi med Sverige där det ses som en fördel att betande får bidrar till att upprätthålla öppna landskap och en biologisk mångfald.
Huruvida ullen kommer från renodlade ullproducenter eller om det är ull som kommer från djur som går till slakt spelar också roll. I det senare fallet så är det frågan om en sk. biprodukt som i Sverige under lång tid bara brändes upp, vilket i en livscykelanalys ger ett lägre klimatavtryck för själva ullen.
Ull kan också innehålla en stor mängd kemikalier och bekämpningsmedel för att få bort parasiter och insekter som gillar att hålla till i fårens ull. I värsta fall kan dessa kemikalier finnas kvar i fibrerna tills du använder plagget, men de som drabbas värst är personerna som jobbar inom ullproduktionen. Detta är mest vanligt i varma klimat och i den storskaliga industrin. Det blir ytterligare en miljöpåverkan när ullen tvättas ren, då går det åt stora mängder vatten och tvättmedel.
En annan aspekt att ta i beaktande är djurens välmående. För ett antal år sedan uppmärksammandes Mulesing, en smärtsam metod för att stoppa angrepp av blåflugor som samlas i bajsresterna runt analöppningen på fåren. För att undvika parasiterna så klipps huden bort runt fårens analöppning. Ett oerhört plågsamt ingrepp som görs utan bedövning. Vanligast är att detta görs på merinofåren i Australien och andra varma produktionsländer.
Mulesing har minskat tack vare att konsumenter och företag ställer krav, men har inte försvunnit helt. Så kom ihåg att fråga efter mulesing-fria produkter!
Källor:
- Ullomull.se
- Slow Fashion – materialfakta om ull
- Textilsmart Hallå konsument
- Svenska Fåravelsförbundet
- Historia från National Encyklopedin