Upcycling handlar kort och gott om att återvinna till det bättre. Men det finns en hake: det finns nämligen inga kommersiella material som upcyclas idag om man tittar strikt på materialets kvalitet.
Vi ska förklara varför:
När vi återvinner tar vi hand om avfall och gör nya material av det genom att smälta ned produkter och material till sina beståndsdelar.
Vissa material, t ex glas och metall, kan återvinnas hur många gånger som helst, men de flesta material försämras när materialet återvinns. Det kallas för downcycling.
Upcycling innebär alltså att ett material ökar i värde för varje återvinningssteg. Downcycling innebär att ett material tappar i värde för varje återvinningssteg.
Alla material med naturfiber downcyclas vid återvinningen. Papper är ett exempel: för varje gång papper återvinns, bryts fibrerna i materialet ned och till slut kan man inte återvinna pappret fler gånger.
Även syntetiska material, dvs material som tillverkas på konstgjord väg, tappar i kvalitet när de återvinns. Här är Fjällrävens ryggsäck Re-kånken återigen ett bra exempel.
Materialet i Re-Kånken är tillverkat av en enda polyestertråd som vävts till ett tyg. Polyestertråden är superstark, och ryggsäcken extremt slittålig, men om man tittar på trådens minsta beståndsdelar – monomerer – ser man att de har försvagats.
Själva ryggsäcken Re-Kånken är alltså ett exempel på en upcyclad produkt, medan tråden som ryggsäcken tillverkats av är exempel på ett downcyclat material.
Ännu ett exempel på downcycling är när jeans strimlas sönder och används som isolering i t ex väggar. Alla plagg i denim borde som sämst återvinnas till nya jeans.
Producentansvaret sätter press på industrin
Både begreppet upcycling och downcycling introducerades år 1994 av tyske företagsledaren Reiner Pilz i ett kritiskt uttalande om våra europeiska återvinningssystem.
”Recycling”, sa Pilz, ”I call it downcycling. They smash bricks, they smash everything. What we need is upcycling, where old products are given more value, not less.”
Idag arbetar forskare världen över för att hitta sätt att faktiskt förbättra – dvs upcycla – material under återvinningsprocessen även i materialets minsta beståndsdelar. Forskningen finansieras av statliga medel, institut och företag. Förutom miljöskäl och stora vinstintressen driver det lagstadgade producentansvaret utvecklingen framåt. Producentansvaret innebär att producenter, handlare och importörer av en viss vara måste ansvara för att samla in och återvinna förbrukade produkter.
Producentansvaret säger t ex att 95 % av en bils vikt måste återvinnas eller återanvändas. Det är en utmaning för bilindustrin som måste hitta smartare sätt att tillverka, återvinna, återanvända och upcycla på.